Ungdomsbarometern

84 % av ungdomarna uppger att de loggar in på Facebook en gång om dagen eller oftare och ungefär var femte uppger att de ständigt är inloggade. I veckan offentliggjordes en undersökning från Stockholms Handelskammare som visar att var tredje arbetsgivare använder Facebook för att söka bakgrundsinformation om sina kandidater. Ett intrång i den personliga integriteten säger somliga och helt okej enligt andra, oftast är det de yngre som har förståelse för denna taktik. Ungdomar ersätter i allt högre grad andra kommunikationsvägar med Facebook och mediet har av gruppen kommit att betraktas som vilket kommunikationsverktyg som helst, lika naturligt som en telefon. På samma sätt som med telefonen är det inte verktyget eller mediet i sig som är varken boven eller möjligheten utan det som förmedlas med hjälp av det. Förhållningssättet att det inte är Facebook som är det intressanta utan vem som säger vad, till vem och i vilket sammanhang är något som bör beaktas såväl när det kommer till kommunikation eller marknadsföring som diskussioner om snokande arbetsgivare eller nätmobbning. Huruvida ungdomarna själva tänker på detta när de har blivit taggade i helgens festbilder låter vi dock vara osagt. Helt klart är dock att de har bättre förståelse för vem som kan se vad och hur man anpassar sina sekretessinställningar.

28 % uppger att de ser lönen som helt avgörande eller ett krav på sin framtida arbetplats. Under veckan har vi kunnat följa en debatt i media där Almega förespråkar ungdomslöner som lösning på ungdomsarbetslösheten och LO som ivrigt opponerar sig. Vi på Ungdomsbarometern tycker att man som vanligt har glömt att låta ungdomarna uttala sig, frågar man dem vad som är viktigast med den framtida arbetsplatsen såg vi tidigare att nästan en av fyra svarade “Få arbeta med någonting jag verkligen är intresserad av”. Spelar det då någon roll om vi får fler lågavlönade arbeten inom tjänstesektorn, en utvidgad offentlig sektor eller fler platser på ingenjörsutbildningarna? Med hänsyn till att både tjänstesektorn och offentlig sektor har uttryckt långisktig framtida kompetensförsörjning som deras största och mest avgörande utmaningar verkar det som att både Almega och LO är fle ute. Ungdomsarbetslösheten tycks bottna i något annat än bristen på lämpliga tjänster. Ungdomar är tämligen ointresserade av lönen, men många vet inte hur mycket man egentligen tjänar. Ungdomar vill jobba med någonting de är intresserade av, men de vet inte var man får möjlighet att jobba med sitt intresse. Ungdomar anpassar i hög utsräckning sina studie-/karriärval efter arbetsmarknadens behov, men de vet inte hur behoven ser ut. Borde vi inte öka ungdomarnas kunskap om arbetsmarknaden och förutsättningar för att hitta jobben och utbildningsvägarna istället för att använda de unga arbetslösa som ammunition för politisk pajkastning?

37 % har en smartphone och ser man bara till andelen som avser skaffa en iPhone under det närmaste året kommer antalet användare öka lavinartat. Trots detta finns det somliga som aldrig tycks lära sig! Under veckan har man kunnat följa diskussioner i media om att somliga operatörer väljer att förbjuda program som konkurerar med traditionella röstsamtal. När en så pass stor del av användarna har lärt sig tekniken och vant sig vid den är det inte längre upp till operatörerna att bestämma om det ska vara tillåtet eller inte, se bara hur väl operatörslåsning fungerade innan iPhone lanserades i Sverige, eller när ip-telefoni lanserades för persondatorer och behöver vi ens nämna diskussionerna om bittorrent-klienter. Ska det verkligen behövas lagstiftning för att man ska lära sig samma läxa igen.

På frågan “Vad av följande anser du är helt avgörande hos din framtida arbetsgivare?” svarar 73% “Att få arbeta med någonting jag verkligen är intresserad av”. Att många människor, i synnerhet ungdomar, är så intressestyrda i sitt val av arbete är nog en av anledningarna till att Google i förra veckan slog personligt rekord i spontana jobbansökningar. Den naturliga följdfrågan blir ju vad alla de som inte kan jobba på Google ska göra? Självfallet bör alla sträva efter att arbeta med någonting de verkligen är intresserade av. Men hur kan det komma sig att så många vet att det är intressantare att jobba på Google än att arbeta som plåtslagare när en tredjedel uppger att de inte har någon aning om hur det skulle vara att arbeta inom Data/Telekom och IT? Troligtvis är informationsbristen boven och detta kommer vi få anledning att återkomma till.