Ungdomsbarometern

76 % av ungdomarna som går yrkesförberedande program svarar ja på frågan ”Tror du att du kommer läsa vidare inom tre år efter studenten?”. I förra veckan kunde vi läsa att ansökningarna till de yrkesförberedande programmen drastiskt har minskat. Då årets elevkull söker till den nya gymnasieskolan, baserad på reformen kallad GY 11, är det troligt att förklaringen till det minskade intresset finns att söka i reformen. Tanken med reformen var att formalisera den gymnasiala kompetensen samt att göra en tydligare uppdelning mellan yrkesförberedande och studieförberedande program. Syftet var att få fler sökande till de yrkesförberedande programmen och öka arbetslivets inflytande över utbildningsinnehållet för att på så sätt komma till rätta med kompetensbristen som många arbetsgivare brottas med. Nu verkar det dock som att reformen har gett motsatt effekt, något vi knappast blev förvånade över. Då reformen innebär att beslutet om vidare studier måste tas redan i högstadiet är troligtvis en av förklaringarna till effekten att ungdomarna helt enkelt väljer att skjuta upp beslutet och välja de bredare alternativen. Huruvida en elev som definitivt tänker sig att de ska studera vidare bör söka till ett yrkesförberedande program kan självfallet diskuteras. Det står dock klart att den ökade andelen av yrkesutbildade ungdomar som arbetslivet så desperat behöver kommer att utebli. Frågan vi ställer oss är hur detta långsiktigt kommer att påverka ungdomsarbetslösheten.

13 % av ungdomarna avser att köpa en iPad under det kommande året vilket motsvarar drygt 150 000 enheter! Detta är fler än andelen som har för avsikt att köpa en Mp3-spelare och nära nog dubbelt så många som andelen som tänker skaffa mobilt bredand. Att konstatera att teknikpreferenserna förändras snabbt bland ungdomar må vara att sparka in en öppen dörr men det är i många fall oundvikligt att förundras. Blickar man framåt och ser vad de har för avsikt att använda “tidningsdödaren” till kan vi konstatera att lika många har för avser att använda den till spel som till att läsa dagstidningar och nästan dubbelt så många vill ha den till att surfa som till att läsa böcker. Hur de faktiska användarmöntrena kommer att se ut får vi avvakta med att dra slutsatser kring, tills vidare får vi nöja oss med denna film som troligtvis bär på betydligt många fler sanningar än den ger sken för.

33 %, eller än mer precis en tredjedel, uppger att de inte anstränger sig särskilt hårt i skolan eller att de inte anstränger sig över huvud taget. Det är med andra ord uppenbart att det inte bara är utbildningsväsendet eller pedagogerna som är förklaringen till de vikande resultaten i svenska skolan. Samtidigt som det kan tyckas självklart att varje elev bär ansvaret för sin egen insats så kan man självfallet inte bortse från skolans förmåga att motivera eleverna till att göra sitt bästa. En annan faktor som allt för sällan diskuteras är de som har det yttersta ansvaret för eleverna, det vill säga föräldrarna. På temat kan vi starkt rekommendera SVT’s serie Klass 9A! För de som inte redan har sett den ger serien flera perspektiv på skolans situation. Om än i vissa fall motvilligt, belyser man ansvaret hos elever, lärare, skolledning och inte minst föräldrarna.

20 % kan tyckas vara en låg siffra i tider då diskussionerna tycks kretsa kring att datorer och TV-spel tar över ungdomarnas liv. Det intressanta är dock att titta på hur siffran förhåller sig till andra fritidsintressen som ungdomar uppger sig vara mycket intresserade av. Exempelvis är intresset för friluftsliv endast 11 %, tittar vi specifikt på killar, där 31 % uppger sig vara mycket intresserade av datorspel, står det klart att traditionella fritidsaktiviteter har fått konkurrenter som är här för att stanna. Under de senaste veckorna har svenskarna åkt på sportlov, de senaste åren har dock trenden att allt fler stannar hemma diskuterats i media. Huruvida förändringarna är positiva eller negativa låter vi vara osagt, helt klart är dock att åtgärder måste vidtas ifall fysisk aktivitet, sport och friluftsliv ska stå sig i konkurrensen med alternativa “underhållningsformer”.