Ungdomsbarometern

Det är alltså 35 % eller något mer än en tredjedel av ungdomarna som kan tänka sig att arbeta som säljare, i varje fall under en begränsad period. I förra veckan kunde vi läsa hur Karin Wanngård först går ut och kallar försäljning för ”skitjobb” för att sedan dementera detta genom att säga att alla jobb är viktiga på sitt sätt. Då hela vårt ekonomiska och politiska system i mångt och mycket bygger på olika typer av transaktioner skulle man kunna tycka att yrkeskåren som är katalysatorn i dessa processer förtjänar mer än att marginaliseras till potentiella skatteintäkter. Det verkar som att resultatbaserade yrken inte står så högt i kurs bland våra beslutsfattare – något oroväckande med tanke på att en skattebetalare rimligen borde kunna förvänta sig resultat på spenderade skattemedel och uppföljning av beslutsfattarnas insatser. Med hänsyn till den stora andel som kan tänka sig att jobba med försäljning i kombination med de svårigheter som arbetsgivarna har attt anställa kompetenta säljare kan man anta att problematiken har vissa likheter med läraryrket. Det handlar om att många, av förklarliga skäl, inte vill behöva gå i försvar när de berättar på en familjemiddag att de arbetar som säljare. Avslutningsvis kan vi filosofiskt fråga oss huruvida ”skitjobb” som ställer låga krav på den anställde bör utföras av morgondagens hjältar, hungriga och duktiga ungdomar, eller några av alla de runt om i närligslivet och den offentliga sektorn som sitter på högavlönade reträttposter och ändå bara räknar dagarna till pensionen?

19 % av landets ungdomar kan tänka sig att satsa på en karriär som lärare. Något som kan tyckas förvånande är att detta är en förhållandevis hög andel. På total nivå placerar sig läraryrket som det 12:e mest attraktiva och ligger därmed närmare till hands för ungdomar än yrken som pilot, brandman och läkare. Dess värre är steget från tanke till handling i somliga fall ganska långt och av ansökningarna till lärarutbildningarna att dömma ses yrket i hög utsträckning som en möjlighet men inte ett förstahandsval. Tittar vi närmare på gruppen som kan tänka sig läraryrket är till och med grupperna ambitiösa och högpresterande elever överrepresenterade. Att många av dessa elever istället väljer att utbilda sig till läkare, ekonomer eller jurister är nog en inte allt för långsökt slutsats. Trots att faktorer som status sägs vara förhållandevis oviktiga i yrkesvalet tror vi att en del av förklaringen till diskrepansen mellan intresset för yrket och söktrycket på lärarutbilndingarna, är de förväntade reaktionerna då man berättar att man arbetar som lärare respektive läkare eller advokat. Många föräldrar har svårt att hantera två eller tre barn medan lärare, år efter år och kull efter kull, tar hand om hela skolklasser och lyckas koka kunskapssoppa på en läromedelsspik – detta är ett yrke som, om något, borde väcka intresse och beundran. På temat kan vi rekommendera artikelserien Hem till skolan som den 14/4 avslutades med att läsarna fick chatta med arikelförfattaren Maciej Zarembas. Det är en insiktsfull och i vissa fall skrämmande bild som målar upp sig, förhoppningsvis är detta någonting som på sikt kan komma att ändra synen på skolan och i förlängningen läraryrket.

68 % av ungdomarna uppger att de har stort eller hyfsat stort förtroende för polisen. Under förra veckan kunde vi läsa hur polis i Göteborg drabbar samman med demonstrerande ungdomar. Huruvida siffran 68 % är hög eller låg kan vi låta vara osagt, vi kan dock konstatera att fördelningen mellan rapportering av positiva respektive negativa möten mellan polis och ungdomar verkar spegla nyhetsredaktionernas jakt på lösnummersförsäljning och löpsedlar snarare än verkligheten. Enligt polisen själva är ett av deras viktigaste uppdrag att förhindra att nya brott sker, en verksamhet som i media ofta tycks glömmas bort, i synnerhet när det kommer till ungdomar. Som med många andra resultat i Ungdomsbarometern funderar vi över i vilken utsträckning den negativa rapporteringen också kan vara en av orsakerna till problemet? Sätter vi förtroendet för polisen i relation till det för några andra institutioner målar en intressant bild upp sig; eller vad sägs om 47 % förtroende för regeringen, 44 % förtroende för försvarsmakten eller 28 % förtroende för Svenska kyrkan? Det vi kan konstatera är att trots den negativa medierapporteringen och det av naturen känsliga förhållandet mellan ungdomar och polisen, är förtroendet högre än för de flesta andra samhällsinstitutioner.

19 % av ungdomarna som beskriver sig själva som glada uppger att de ständigt är inloggade på Facebook, att jämföra med 21 % bland ungdomar totalt. Innebär detta att vi kan dra slutsatsen, som har diskuterats i media den senaste veckan, att ett omfattande Facebookanvändande kan leda till depression? Troligtvis inte! För att röra till det lite kan vi även konstatera att 97 % av de glada ungdomarna har Facebook medan motsvarande siffra på total nivå är 94 %, så var hamnar vi egentligen? Som alltid när man tittar på statistik av den här typen gäller det att fundera noga kring orsakssambandet; vad är egentligen hönan och vad är ägget? Allt som oftast är verkligheten betydligt mer komplex än den kan verka, och risken är stor att man hamnar helt fel i sina slutsatser om man inte blickar bortom det till synes självklara; har vi ens ställt rätt frågor för att kunna svara på det vi vill veta? SvD uppmanar klokt nog till en mer sansad debatt, och Ungdomsbarometern instämmer!